.

Nu ska vi lära känna mig litegrann tänkte jag;

jag är en sån där person som får helt sjuka hang-ups på vissa saker, jag kan aldrig bara släppa saker eller tänka på annat, jag ältar, nå så inåt helvete, där är det tur, för jag har en del vänner som är rätt bra på att älta med mig. Det gillar jag. Tack! Neurotiska ML och Filosof JSW. Ni är bäst! Tack! Tyvärr är det så att jag är ännu värre än dem, jag ältar, ältar...och så ältar jag lite mer.

Känner ni igen er? Jag är säker på att jag inte är ensam. Det är bara det att jag inte gör det högt, utan det snurrar runt i min lilla ärthjärna tills jag blir fullständigt tokig och dricker bort ångesten. Det är otroligt påfrestande, och gör så man glömmer bort livet för att man lever i det förgågna. Det är ju därför jag alltid pratar om saker som varit, och inte nu, Carpe Diem! Carpe Diem? Carpe VAAAD?

Oväsentliga saker upptar otroligt mycket tid.. Det är ungefär som och börja fundera på vad som händer efter döden... eller vem som sköt palme... dricker fiskar vatten? Har större människor större celler? Vart börjar Norrland?  Hur vet man hur många istider som varit? Gör det ont för humrarna då man kokar dom? Hur bra kan friidrottsrekorden bli egentligen??

Vet inte vart jag vill komma med det här.
Snälla rädda mig.
Endast sängen kan bota mig.
Adios.