.

Läser ju likabehandling just nu.
Det är lätt det mest intressant jag gjort. Har bestämt mig för att skriva om det i min B-uppsats. Det är så sjukt mycket vi människor gör som vi inte förstår är diskriminerande. Det går på rutin att hela tiden tänka på sig själv som normen och andra som "dom andra".

Men hur ska man kunna undvika diskriminering, hur likabehandlar man egentligen?

Jo, svaret på det är faktiskt att olikbehandla. Det låter helt skumt jag blev helt förvirrad första gången jag hörde det. Att likabehandla genom att olikbehandla verkar ju inte helt logiskt? Men det innebär då att utifrån alla människors fysiska, psykiska svagheter, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, kön, ålder, religon, könsidentiet osv ska man göra så att alla kan komma fram till samma slutresultat.

Det finns många svenskar som tror att vi inte lever i ett klassamhälle. Men det gör vi definitvt. Hur människors identitet skapas utifrån föräldrars yrken, lön, bostadsområde, utbildning, arbete eller intressen. Det finns hierarkier mellan olika identiteter, och vad som anses vara "bäst" och "sämst". Hela samhället är uppbyggt efter binära oppositioner. Manligt och Kvinnligt. Svart och Vitt. Homosexuell och Heterosexuell. Chefer och Underordnade. Vad är det som säger att man måste vara det ena och inte det andra? Människor älskar att placera varandra i fack och därmed förstärka de stereotyper som finns i samhället, det gör det lättare för oss att förstå andra människor och hur vi uppfattar världen.

Man behöver inte vara någonting fullt ut, man kan vara en blandning av massa olika saker, kan inte alla bara förstå det? Är så sjukt frustrerande då folk tror att man är på ett visst sätt och man måste motbevisa hur man verkligen är. De förväntningar som vi lägger på varandra och som är omöjliga att leva upp till.

Man försöker. Men kraschar. Det går inte att vara perfekt.


För några år sedan var Sverige världens mest jämställda land? Men vad hände? Vi tappar år för år.Tänk på saken. Karma comes back to you.

Amen.